Svaghet är en styrka

Svaghet är en styrka

I dag hade jag tänkt skriva om hur du handlar lösningsfokuserat, men det får vänta lite, för i går såg jag ett par i en klädbutik här på Teneriffa. Paret, som troligen knappt hade fyllt trettio, stod och tittade på bebiskläder. Kvinnan var höggravid. Tydligen visste de att det skulle bli en flicka för det var flickkläder de tittade på. De hade inget mer barn med sig, förutom hon som låg i magen och väntade på att få uppleva världen. Antagligen var de förstagångsföräldrar.

Jag står rätt nära dem och tittar på shorts, när jag ser hur kvinnan håller upp ett litet miniplagg och så börjar hennes underläpp darra. Hon kämpar mot gråten men det går inte. Hon hulkar och tårarna bara forsar. Hennes man kramar henne och försöker trösta, men hon kan inte sluta.

Det är stora känslor när ett barn är på väg. Åsynen av den lilla tygbiten till klädesplagg kan räcka som trigger för att känslorna ska svämma över. Livet är mäktigt och förunderligt. Ett barn blir till – ett nytt liv tar form. Något så unikt och ofattbart men ändå så vanligt. Det sker varje dag, hela tiden. Nu och nu och nu. Det är ännu mer ofattbart. Det sker mirakel, som tillkomsten av barn faktiskt är, på löpande band. Vanligen uppfattar vi mirakel som något som sker mycket sällan. Kanske bör vi omvärdera den synen?

Händelsen fick mig att reflektera över livets skönhet och skörhet. Att skönhet och skörhet hänger ihop. Skörheten står Kärleken nära, under förutsättning att vi vågar erkänna och visa den utan att skämmas för den.

Att vara skör, svag eller naiv är något vi tyvärr ofta ser som negativt. Om vi för en stund försöker låta bli att värdera och döma, och ser på svaghet som varken positivt eller negativt. Försök nu att se på styrka (som ofta brukar ses som positivt) på samma sätt, helt neutralt. Det är hur vi använder styrka och svaghet som gör skillnad. Styrka kan förstås vara negativt om den används för att trycka ner andra. Och svaghet kan vara positivt om den används till att komma närmare oss själva och andra. Kvinnan ovan kom mycket nära sig själv och livets storhet. Knappast negativt, eller hur? Livet är det som berör. När inget längre berör är vi döda. Antingen i fysisk bemärkelse eller känslomässigt. Det förstnämnda är oåterkalleligt men känslomässigt kan vi alltid hitta tillbaka och börja leva mer och mer.

Styrka och svaghet ryms båda inom dig. Det ena utesluter inte det andra. Men det är först när vi välkomnar svagheten som vi blir starka på riktigt. Den som inte vågar erkänna sin svaghet, inte vågar visa sig svag och fördömer svagheten hos sig själv eller andra, som inte ber om hjälp, hon/han har ingen styrka på djupet. Styrkan blir en fasad (med större eller mindre sprickor) och svagheten ett ok. Sådant tär på självkänslan.

Hur kan du hitta dina styrkor och använda din svaghet till något positivt?

Fundera på det och ha det gott!

>